Var tar pengarna vägen?

Det har aldrig varit mer pengar till välfärden än vad vi har nu. Ändå påstår vissa partier att  det behövs  högre skatter och ännu mer pengar till välfärden. Uppriktigt sagt tror jag att vi snarare behöver fundera över hur vi prioriterar skattemedel. Hamnar skattemedel där de behövs som bäst?

Sverige är bland de länder som lägger mest pengar på vården, men finns bland de länder där patienterna har minst tid med läkare. Vad kan det bero på? Vem tar ansvar fullt ut för att skattemedel används så effektivt som möjligt? Jag vågar påstå att politikerna har huvudansvar när det gäller resursfördelning av offentlig finansiering, men bakgrunden ser väldigt olika ut bland politiker. Möjligen kan Kalmarmoderaterna dra viss nytta av mina erfarenheter från näringslivet vad gäller ekonomistyrning och arbetsledning in i kommunens verksamhet om vi får förtroende att leda Kalmar. Vi siktar i alla fall mot det.

Ofta tycker jag den politiska debatten hakar upp sig på små detaljer som jag mer än gärna och i mycket högre grad överlåter till enheter och avdelningar att ha mandat över under vår ledning. Detaljnivåer på ”knappnålsnivå” som varken leder framåt eller utvecklar verksamheten på djupet vad gäller kvalitet eller innehåll får ofta och ibland förvånande stor uppmärksamhet när de når fullmäktige, vilket kanske lurar egot hos politiker, men är det verkligen vad väljare vill ha ut av sina förtroendevalda i längden? Jag får intrycket att man i högre grad vill ha svar på kniviga frågor framöver, som exempelvis hur vi ska finansiera välfärden…

Personligen tror på ett mycket mer decentraliserat ledarskap under vår ledning där människor ges möjlighet att påverka sin arbetsplats för bättre verksamhet och utveckling. Man kan gärna snegla på kolosser inom näringslivet. Vi har ett antal stora företagskolosser som funnits i Sverige sen slutet av 1800-talet som ex Ericsson och Atlas Copco liksom senare kolosser som ex IKEA där man med systematik förnyar för maximal tillväxt. Tillväxtföretag på väg framåt vet man fungerar som bäst upp till max 50 anställda, sen behöver man ‘börja om på nytt’ för att få drivkraften av att människor blir sedda och uppskattas för vad de bidrar med. Jag tror att den offentliga verksamheten skulle må bra av ett liknande tänk där man ger ramverk för kvalitativt innehåll och uppföljning men skippar detaljstyrning i den mån det går ..och.. bort med riktade stadsbidrag tack.

Att se människor är att lyfta människor där egenskaper och förutsättningar ska tas hänsyn till, beroende på om man är anställd eller i behov av offentliga resurser inom vård, skola, omsorg. Mycket är bra i Kalmar kommun - det är jag absolut beredd att hålla med om – men det går åt mycket pengar som jag är ganska övertygad om att vi kan prioritera för att utveckla kärnverksamheten ännu bättre under vår ledning.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone