Ansvar för en kommun

Man blir häpen över att vanliga grundläggande rutiner kring redovisning av kvitton i samband med representation, luncher och middagar inte verkar fungera i Kalmar kommun, efter klargörande artiklar i Barometern på senare tid. Grundläggande rutiner i redovisning som är väldigt tydliga för företagare och anställda i den privata sektorn (de som finansierar offentlig verksamhet). Det har funnits redovisningskrav enligt ovan sen långt innan jag blev företagare i slutet av 1980-talet. Brister i grundläggande ansvarstagande, redovisning och hantering av pengar (skattemedel) blir därför alarmerande oavsett om det handlar om nonchalans, maktfullkomlighet, dåliga rutiner eller kompetensbrist. Hanteras kommunens finanser (skattemedel) likadant i stort som smått?

Jag har kunnat konstatera att transparensen i texterna vad gäller årsredovisningar och budgetar har förändrats över tid. Om man läser äldre handlingar fanns siffror och namngivna projekt vad gäller investeringar, projekt, försörjningsstöd o dyl tillsammans med budget och redovisat utfall mer ingående och detaljerat att ta del av. Spårbarheten över HUR man förfogade över kostnader och intäkter var mer tydligt redovisat i äldre årsredovisningar för runt tio år sen.

Vi står inför stora utmaningar framöver där skattemedel ska räcka till mycket och då handlar det om ansvarsfulla prioriteringar. För någon vecka sedan jämförde en ledarsida Kalmars kostnader med den kommun i landet med lägst kostnader. Kontentan i texten blev att ifall vi använder skattemedel klokt skulle det kunna handla om besparingarna på mellan 300-400 miljoner kronor för Kalmars räkning . Intressant.

Vi har även kunnat läsa om dolda skattehöjningar, där invånare fått rejält höjda nätavgifter samtidigt som kommunen och Eon delat på 440 miljoner kronor i utdelning under tio år från lokalt energibolag. Utdelningar vars storlek aldrig någonsin varit föremål för diskussion i varken styrelsen för energibolaget eller i Kalmar kommunbolag, där jag är vice ordf. Utdelningar från delägda energibolaget redovisas i kommunbolaget årsredovisningen, sid 19 not 4 med orden ”Resultat från andelar i intresseföretag och gemensamt styrda bolag” med summan 27 000 000 för 2018. Förslag till utdelning från kommunägda Kalmarhem till kommunen lämnar styrelsen däremot vid decembermötet och blev för 2018 en utdelning om 148 000 kronor

Vad vill jag då ha sagt med detta inlägg? Jo, när små utgifter bevisligen sköts så slarvigt och nonchalant, som nu redovisats i media, är risken påfallande att förhållningssättet löper som en röd tråd i flera verksamheter. Inte otänkbart att socialdemokraterna efter mer än sextio års styre (förutom någon enstaka mandatperiod) helt enkelt suttit för länge vid makten i Kalmar..

Hur hanteras egentligen medarbetare?

Under en tid har man kunna läsa hårresande artiklar om hur medarbetare hanteras inom Kalmar kommun. Senast har det handlat om en person som efter långtidssjukskrivning, på grund av misshandel på jobbet inom omsorgen, blivit uppsagd. Det låter fullständigt horribelt i mina öron att bli uppsagd efter en sådan upplevelse och frågan blir om man som arbetsgivare verkligen gjort allt i sin makt för att hjälpa medarbetaren att komma tillbaka till sitt arbete eller erbjudit annat arbete? Jag undrar det. Att facket sitter i knät hos socialdemokraterna när de företräder medarbetare plus innehar politiska uppdrag för partiet gör det förstås inte lättare att vara kommunalt anställd i Kalmar. Vem ska man vända sig till när man ifrågasätter sin arbetsgivare?

Det är dock korrekt att arbetsgivare kan säga upp personer som är långtidssjukskrivna av ”personliga skäl”, efter ett prejudicerande dom i Arbetsdomstolen https://lagen.nu/dom/ad/2007:12 Uppsägningar ska oavsett dom alltid betraktas som en sista åtgärd för arbetsgivaren när och om det är oomtvistligt att medarbetarens medicinska besvär, styrkt av läkarintyg, varaktigt saknar förmåga att utföra något arbete av betydelse för arbetsgivaren. Innan dess är arbetsgivare skyldig att uppfylla krav om relevant rehabilitering eller omställning tillsammans med medarbetaren. Använder man sig av lagen i syfte att hålla nere sjukskrivningstal?

Ansvarig politiker inom personalfrågor (från vänsterhåll) hävdade nämligen i en artikel att det är mer humant att säga upp långtidssjukskrivna personer istället för att de ska behöva vara sjukskrivna, med hänvisning till att man följer lagen. För min del låter förklaringen som ett försök att rättfärdiga ett bedrövligt agerande, men framförallt vittnar ett par dussin uppsägningar per år av långtidssjukskrivna om tillkortakommande som arbetsgivare. Vad skickar uppsägningar av sjukskrivna för signaler till medarbetare? Risken är stor att man skapar en osund tystnadskultur som hämmar utveckling och arbetsglädje.

Den största offentliga arbetsgivaren i Kalmar är kommunen med 6875 medarbetare och den största privata arbetsgivaren är KLS Ugglarps AB med 575 medarbetare (nov 2018, Ekonomifakta). Att vara den största arbetsgivaren medför ansvar och att man verkligen uttömt alla möjligheter att erbjuda ett jobb inom kommunen. Enligt artikel i en av lokaltidningarna har det förekommit någon form av arbetsträning för den misshandlade personen, men det stod inte om denne erbjudits omställningsmöjligheter genom omskolning eller andra arbetsuppgifter trots att det finns en hel enhet under kommunledningskontoret som inte sysslar med annat än ”Arbete och Välfärd” vilka lämpligen kunde bistå i sammanhanget.

Hög sjukfrånvaro och brist på förbyggande insatser har vi ifrågasatt under mina år inom politiken. Vi har även förespråkat träning på arbetstid inom omsorgen för att förebygga förslitningsskador och sjukfrånvaro, men även att se vårt förslag som ett led i jämställdhetsarbetet i jämförelse med Räddningstjänsten och Kalmar Vatten – som båda har schemalagd träning under arbetstid. Vårt inspel har inte bemötts särskilt nådigt från majoritetsstyret, men trots trist bemötande har jag applåderat sjunkande sjukfrånvaro som utveckling i rätt riktning, men ifall verklighetens sjunkande sjukfrånvaro är resultatet av uppsägningar istället för åtgärder tar jag tillbaka mina berömmande ord.

En pressträff två artiklar

Det  är märkligt hur samma pressmöte kan resultera i två helt olika vinklingar. Den ena artikeln tar fasta på intentionen med trafikstrategi av hur vi går till val på att utveckla Kalmar för framtiden genom att involvera region och kringliggande kommuner. Den andra artikeln fokuserar på en detalj, som är ett förslag för utredning att avgöra för att komma från 62 bombfällningar varje dag. Hur ett parti som socialdemokraterna i decennier kommit undan med en urusel trafikplanering är för mig en gåta, men istället väljer tidningen att hänga ut mig med mindre smickrande bild, inte en bild på oss två som kallade till pressträff -utan mig personligen – i en artikel som lätt kan vantolkas till min nackdel (=lika med moderaternas och våra väljares nackdel).

Veckan innan reagerade jag på att samma tidning lät mitt förslag om vägfärja vantolkas genom att publicera ett svar helt uppåt väggarna från Trafikverket, där vem som helst kan få för sig att min avsikt var att riva en bro och ersätta med antal (!?) färjor för att ersätta ölandsbron. De manliga politiker som tidigare ”satt ner foten” om att det behövs en ny Ölandsbro om 50-70 år betraktas inte som skrattretande. Trots vallöfte om 50-70 år tar man deras vallöfte seriöst och på fullt allvar, trots att beslut varken ligger på enskilda lokalpolitikers bord eller att de troligen inte ens lever om 50-70 år.

När jag vågar påstå att det är mer rimligt i närtid att förhandla med Trafikverket om en eldriven vägfärja som komplement till en Ölandsbro för att minska sårbarhet och underlätta trafik något, blir tolkningen en annan. Nu råkar mitt förslag vara genomförbart under kommande mandatperiod och är fullt rimligt kostnadsmässigt, men då ska jag inte tro att jag ska komma här och mopsa mig. Nyhetschef blev så förbannad att han inte ens tog mig i handen när han reste sig och bara gick, efter att jag vädjat om förtydligande i tidningen om att jag(=moderaterna) INTE ville riva någon bro.

Vår vice ordförande i Kalmar-Öland Airport kontaktade mig och undrade om vi skulle försöka få in rättelse/förtydligande, efter gårdagens artikel i samma tidning. En artikel som med mitt namn fått utstå spott och spe på twitter efter utspel från lokala bludderpajas, en del uttalat i socialdemokratins tjänst. Var finns nivån inom politiken? Min medpolitiker (som inte kom med på bild) vid intervjutillfället är en känd företagare i Kalmar och som tidigare bemöts med medial respekt utifrån sin roll att försörjt många anställda och betalat rikligt med skatt till kommun och stat. Jag som företrädare för moderaterna sen fyra år har blivit aningen mer luttrad. Varje uttalande jag gjort har vanligen följts av nedsättande tolkningsföreträde från en socialdemokrat. Första gången det skedde blev jag djupt upprörd.  Efter att jag fått fina artiklar som regionchef för svenskt näringsliv, kom skillnaden i artiklar som politiker som en chock. Måste dock i ärlighetens namn säga att jag har respekt och förtroende för flera journalister som jag tycker gör ett väldigt bra jobb. Jag drar inte alls alla över en kam, som vissa verkar göra vad gäller moderater. Nu avrundas mandatperioden med vantolkningar medialt där tolkningsföreträde återigen ges  till socialdemokraterna på våra vallöften. När ska en moderat få ifrågasätta ogenomförbara valfläsk som exempel  bostadsgaranti till alla unga? Samma s-valfläsk som skrivits ned totalt i Stockholm, men inte i röda Kalmar.

Mitt svar  på frågan från vår vice ordförande i Kalmar-Öland AirPort om chansen att få in rättelse i den största lokaltidningen blev  ”Välkommen till politiken”

Vägfärjor och personvalskampanjer

Vägfärja som komplement till Ölandsbron väcker uppenbarligen känslor hos några, medan andra tycker det är ett mycket bra förslag.

I fredags blev jag uppringd av en väldigt arg väljare, som tyckte jag var fullständigt dum i huvudet som ville byta bro mot färja och hade splittring inom partier. Jag förstod uppriktigt sagt inte riktigt harangerna och svarade lite ”goddag yxskaft” innan vederbörande slängde på luren. Beklagar detta.

Jag inser dock att tolkningen av artikel i tidning kan bli annan än min avsikt om att komplettera Ölandsbron med vägfärja. I samma artikel uttalar sig nämligen en person inom Trafikverket om att det är dyrt att riva bron och att det krävs si och så många färjor för att ersätta bron. Misstolkning  av mitt uttalande blev tyvärr ett faktum för en del. OBS i artikel nämns ett snitt pris på ny bro, men naturligtvis måste hänsyn tas till bottenförhållanden och höjd på bro. I Italien byggs en bro med motsvarande längd om ca 6 kilometer där kostnader beräknas bli runt 16 miljarder. Jag tror inte en ny bro över sundet landar på 3 miljarder.

Bakgrunden till förslag om vägfärja handlar också om sårbarhet för Öland, vilket varit föremål för diskussion i krisledningsnämnd där jag är vice ordförande . Sårbarheten plus att vägfärja är genomförbart i nutid, till skillnad mot välbehövlig ny bro eller tunnel om 50-70 år. Att en vägfärja dessutom  bli  ett komplement till bron för bilar och passagerare är givetvis en fördel.

Vägfärjor är något jag har lyft sen tidigare, som intressant för en mer tillgänglig arbetsmarknadsregion i Kalmar län, när jag arbetade som regionchef för Svenskt Näringsliv. Lyfte detta för s-styret i Oskarshamn och dåvarande alliansstyre i Borgholm om en vägfärja mellan Oskarshamn och Byxelkrok/Grankullavik. Båda sidor blev upprymda och tyckte det hela var väldigt intressant, men upprymdheten resulterade istället för handlingskraft  i dragkamp om vilket parti som skulle äga frågan och sen blev det som vanligt ingenting av det hela i regionförbundet som ägde utvecklingsfrågorna. Parantes – Mina erfarenheter utifrån näringslivets perspektiv är en av orsakerna till att jag är skeptisk till att utvecklingsfrågor för kommuner och län hamnar i regionkommun 2019 att hantera. Delade inställning med sittande kommunalråd att återta utvecklingsfrågor till kommunerna att hantera istället för regionförbund/kommunregion, men vi fick tyvärr inte gehör från övriga 11 kommuner. – slut på parantes.

Kanhända att mina tidigare inspel om att lägga vägfärja i Oskarshamn-Byxelkrok samt Bergkvara-Degerhamn är bättre lösning än mellan  Kalmar- Färjestaden. Oavsett geografiskt läge är vägfärja något som är genomförbar till förhandlingsbar kostnad i nutid.

Vad gäller splittring i valrörelsen, står en absolut majoritet av oss bakom samma devis som Ulf Kristersson –  Laget före jaget.  Personvalskampanjer som förstärker specifika sakfrågor tillför med stor sannolikhet  positivt till gemensamma valrörelse. I sådana sammanhang  finns inget motsatsförhållande mellan personvalskampanj och laget – tvärtom förstärker dessa kampanjer troligen gemensam politik. I fall där någon eller några ställer sig utanför gemensam valrörelse utan reellt politiskt innehåll, förutom jaget, uppfattas troligen som splittrande för väljare.

Rätten att personkryssa kom till inför valet 1998. Tidigare partiledare gjorde sig ett namn när Muf i Stockholm spenderade 359 585 kronor på henne. Mycket pengar på den tiden via radioreklam, vykort som spreds på krogen, en valtidning, ”Kryssa Anna”-pennor och Enligt mediestrategin skulle Anna K synas i tidning/radio/tv minst en gång i veckan. Och mediegenomslaget blev enormt efter hennes uttalande om att Stockholmare är smartare än lantisar. Gick inte riktigt som förväntat då rösterna inte på långa vägar nådde upp till önskade nivå för att kryssa sig in i riksdagen, men namnet blev som sagt känt för en allmänhet.

Om en valkandidat, som kandiderar i riksdagsval eller i de kommunala valen, får ekonomiskt bidrag t.ex. pengar för att användas i dennes valkampanj är detta skattepliktig inkomst av tjänst för valkandidaten att deklarera och betala skatt för, samt för förening, företag eller organisation att transparent redovisa. Om ett företag finansierar en enskild kandidats kampanj, ska företaget utöver sponsring betala skatt och arbetsgivaravgifter för beloppet.  Läs mer på Skatteverkets hemsida.