Valfrihet är här för att stanna

Det har funnits en tid när företagande förhöll sig rätt lika fördelat mellan män och kvinnor. Under perioder var det till och med fler kvinnor än män som drev företag i Sverige, enligt statistik som förts sen 1600-talet. Balansen inom företagande ur ett genusperspektiv förändrades under 1800- och 1900-talet i samband med industrialismens genombrott till att snedfördelas. Ett antal märkliga pålagor infördes som t ex att kvinnor förbjöds av fertilitetsskäl att jobba nattskift (Nattarbetesförbud införs 1909). Orsaken var sannolikt att kvinnor inte skulle konkurrera om männens mer välbetalda nattskift, eftersom facket var en drivande part bakom förbudet. Detta förutom att gifta kvinnor inte tilläts driva företag – varpå så kallade Stockholmsäktenskap (sambo) uppfinningsrikt uppstod – påverkade kvinnors företagande överlag.

Ytterligare orsaker som kan ha påverkat kvinnors företagande är att aktiv kampanj fördes i socialdemokratins Sverige under 1900-talet för att kvinnor skulle bli utomordentliga husmödrar. De flesta av oss är en del av historien med kvinnliga släktingar som utbildats i husmorsskola. Under 1960 och 1970-talet förändrades återigen de politiska förutsättningarna för kvinnor när offentlig sektor byggdes ut i takt med högre skatter för att erbjuda framförallt kvinnor anställning. Sen dess har högre skatter varit socialismens enda svar på hur vi säkerställer vård, skola och omsorg. Intressant i sammanhanget är att Alliansregeringen visade på det motsatta, då mer pengar än någonsin kom till kommuner och landsting – tack vare högre sysselsättning och trots lägre skatter. (Fakta: SKL rekordintäkter till välfärden, februari 2014)

I samband med Friskolereformen 1992 började något hända även bland kvinnors företagande. Generellt ligger kvinnors företagande än i dag på låga 25-30 procent, men bland företagen i samhällets tjänst är hela 70 procent företagsledare kvinnor. Ett faktum som sällan eller aldrig framkommer i debatten. Snarare är det negativa företagsexempel som har fått braskande rubriker, trots att de allra flesta företag bevisligen drivs utan någon som helst anmärkning och med bra resultat.

Regeringen utsåg 2015 Ilmar Reepalu (fd socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö) till att ensam driva en enmansutredning för att utreda finansiering till företag i samhällets tjänst. Reepalu överlämnade sin utredning i november 2016 med förslag om vinstbegränsningar och vinsttak för välfärdsföretagen. Ett resultat av sin utredning som inte blir särskilt förvånande mot bakgrunden att vänstersidan föredrar att driva all offentlig verksamhet i egen regi. Utredningen har dessutom fått hård kritik från den forskare vars resultat används som faktaunderlag för generellt vinsttak i utredningen med orden ”absurda slutsatser” och  ”felaktiga tolkningar”. Hur ska vi kunna betrakta en sådan utredning som seriös om man nu inte är socialdemokrat?

I mitt tycke hade en mer nyanserad utredning som belyser kvalitet i jämförelser mellan utförare varit att föredra och till och med välkommen. Naturligtvis ska all offentligfinansierad välfärd oavsett utförare ha exakt samma skattepeng för att utföra sin verksamhet. Det skulle enbart bli märkligt om så inte var fallet, men ändå uppstår skillnader som skulle behöva en djupdykning för bättre analys. Moderaterna stödjer inte alls ett generellt vinsttak, enligt Reepalus förslag. Däremot anser att vi behöver nationella kvalitetskrav, certifiering och sanktioner som påföljd när krav inte uppfylls – vilket skulle kunna innebära stopp för vinstuttag eller statlig tvångsförvaltning som följd.

I en moderatledd Kalmar kommun ska det alltid finnas valfrihet och valmöjligheter för medarbetare, elever, gammal, ung, nyanländ eller om man har vårdbehov. Vi utgår alltid från individen med vår politik. Kvalitetsansvar och höga krav för den kommunala verksamheten med kontinuerlig och löpande uppföljning för bästa användning av skattemedel lägger grunden för vår politik. I moderaternas Kalmar tar vi ansvar för all verksamhet oavsett offentlig eller privat utförare för att möta morgondagens behov av fler skolor, integration och äldreomsorg med allra bästa kvalitet.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Läs mer

Gott Nytt 2017!

Ytterligare ett år att lägga till de politiska handlingarna. Intensivt, händelserikt och mycket tankeväckande år att hantera och agera kring mitt i politisk halvlek.

I ett antal frågor har vi fört agendan framåt för Kalmar. För att nämna några områden.

*Inför valet 2014 agerade vi för friskvård och minskad sjukfrånvaro inom kommunen. Tolkningarna var många från s-majoriteten om hur mycket detta skulle kosta för kommun – utan att fråga oss hur vi hade tänkt oss det hela eller dra erfarenheter från näringslivet. Men när regeringen styrde med hela handen där de offentliga arbetsgivarna måste minska sjukfrånvaro började det hända saker. Inför 2017 inför man friskvårdsbidrag som ”projekt”. Oavsett påbud från regeringen följer man moderaternas agenda för vad som är rimligt för ökat välbefinnande och minskade kostnader för kommunen på sikt.

*Vårt vallöfte om att decentralisera kommunens verksamhet för förbättrad arbetsmiljö och välfärd ingår som ett grundfundament för vår politik. Den bästa kompetensen på plats för bästa verksamhet. Inget hände förrän regeringen tillsatte en sk tillitsutredning, som ska försöka att påverka kommuner i rätt riktning och decentralisering av sin verksamhet. I linje med vad varje moderat kommun redan infört med koll på skattemedel och förbättrad välfärd som resultat. Frågan blir hur långt en s-styrd kommun som Kalmar lyckas i sina föresatser där centralstyre mer eller mindre är cementerat?

*Särskolan skulle med glädjestrålande chokladask flyttas till Brofästet redan vårterminen 2017. Hela särskolan blev sen halva särskolan. Under våren haglade sen argumenten mot moderaterna som ville ta hänsyn till barnens särkräv om närhet till lågstadium och risker med isolering, konferensverksamhet, alkoholtillstånd, universitetsverksamhet med mera. Våra argument vann några månader senare i all tysthet för oss att upptäcka lite vid sidan av. Moderaterna anser dessutom att särskolan som helhet borde få en helt ny skola i samband med nybygget av Djurängsskolan.

Moderaterna har valt att framförallt lyfta stora och avgörande frågor för kommunen. Vi driver en politik som påverkar utveckling och framtid på sikt för Kalmar. Vi vill göra skillnad och visa på alternativ till en socialistisk politik där vi med vår politik alltid utgår från individen.

2017 innebär ett nytt år med nya möjligheter. Dessa möjligheter kommer vi att ta vara på för hela Kalmar kommun. Stad som landsbygd. Liten som stor. Alla ska med i vårt i Kalmar.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Läs mer

Särskolan

Särskolan

För ett år sedan var socialdemokraterna hos Särskolan i Kalmar med chokladask och braskande rubriker i medierna om att nu – äntligen – skulle Särskolan få flytta från provisoriska lokaler vid Tullbro- och Oxhagsskolan. I åratal, ja till och längre än ett decennium, hade särskolan blivit lovade nya lokaler, men nu… nu skulle det ske. Inflytt å det snaraste i Brofästet konferenslokaler mitt bland konferensverksamhet och universitet. Jadå. Bra skulle det bli. Redan 2017 var planen i alla diskussioner. Men, observera att det inte alls står om något årtal i något dokument utan endast att särskolan bör prioriteras att flytta in tidigare.

Moderaterna har ifrågasatt lämpligheten bakom flytten från dag ett och fick utstå en del smälek. Inte från medier eller föräldrar, vilket jag är glad över, men från våra politiska antagonister var argumentationen massiv med motiveringar om att en flytt till Brofästet var fantastiskt bra. Lite ombyggnad under hösten 2016 så skulle flytt 2017 fungera finfint. Isolering och att närhet till pedagogiskt viktig lågstadieverksamhet lyste med sin frånvaro var inte argument nog. Skolgården med panoramafönster mot konferensverksamheten –  konferensverksamhet som för övrigt också gjorde anspråk på atriumgården för sina gäster samt alkholotillstånd – allt var småttigheter i sammanhanget. Hela särskolan skulle flytta in tillsammans. Sen upptäcktes det att lokalerna var för små och endast särskolans träningsskola skulle få plats, men blev då som av en händelse den bästa lösningen av alla. Inga nackdelar redovisades. Tvärtom.

Jag ställde en Enkel fråga i kommunfullmäktige den 19/12, eftersom jag noterat att inget händer med ev lokaler trots alla superlativ under våren. Våra politiker i Barn- och Ungdomsnämnden har inte fått någon som helst information i ärendet. Som vice ordförande i kommunstyrelsen och ersättare när ordförande (kommunalrådet)  är borta hade jag inte heller mer information. Svaret på min fråga innan jul blev det att våra argument är orsaken till att flytten av Särskolans träningsskola inte blir av.

Det jag anser är anmärkningsvärt med dessa turer och löften till Särskolan är att man hela tid laborerar med de allra svagaste. Inget löfte är värt att hållas. Muntliga liksom skriftliga löften borde ses som lika viktiga att förhålla sig till och förklara sig över. Ibland kan saker och ting hända som kullkastar planer, men det är oerhört viktigt att berörda får en förklaring. Hade jag inte ställt frågan om varför inte särskolans träningsskola ska flytta som beräknat utan först om cirka fyra år hade detta i stort sett gått obemärkt förbi föräldrar och oppositionspolitiker. Skyfflats under mattan och hoppas att ingen ser, hör eller ställer frågor.

Från vår sida anser vi att det är mer lämpligt att bygga en helt ny Särskola med befintliga ritningar i samband med nybygget av Djurängsskolan och därmed tillgodose pedagogiska behov av närhet till lågstadium. Vi har stämt av med Samhällsbyggnadskontoret och fått ok om att det fungerar och dessutom lagt till medel i vår budget för detta. Vi tycker helt enkelt att det är en bättre lösning för alla och som det verkar i tidsplaneringen skulle Särskolan därmed få en helt ny och fräsch skola snabbare än vad som nu planeras.

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Läs mer

Sluta detaljstyra skolan

Det tar 11 terminer att utbilda sig till gymnasielärare. 11 terminer är lika med 5,5 år på universitet, vilket är lika lång tid som det tar att utbilda sig till läkare. 5,5 utbildningsår för gymnasielärare liksom för läkare. Sen finns det möjlighet till påbyggnadsutbildningar och ytterligare specialiseringar inom respektive yrke.

Jag tycker man ska ställa sig frågan om i vilket annat yrke politiker skulle få för sig att detaljstyra verksamheten som man gör med lärare? Kan inte komma på ett enda exempel så här på rak arm. Åtminstone gör man det inte med läkare. Tänk om politiker skulle besluta i vilken ordning man ska genomföra en hälsoundersökning, hantera allvarligt skadade, operationer, schemaläggning eller individuell lönesättning o dyl? Jag utgår från att det skulle bli fullständigt kaos och att kvalificerad kompetens skulle fly till andra länder. …eller är det möjligen vad som redan sker i rätt hög grad sen årtionden…. Min uppfattning är ändå att politiken låter medicinskt utbildad personal stå för kvalitativ sjukvård utan att man petar i yrkesutövning allt för mycket på detaljnivå. Rätta mig gärna om jag har fel.

Apropå politikers inblandning i lönesättning för lärare. Blir det inte motsägelsefullt när vänsterpolitiken protesterar vilt när någon ens vågar dryfta eventuella löneskillnader eller trappstegslön för att öka förutsättningarna för dem som står långt från arbetsmarknaden att få jobb? Bland lärare anser samma politiker att det helt ok att styra och ställa med statligt riktade skattemedel som ska användas för att höja och indirekt sänka löner mellan lärare. Andelen riktade skattemedel slår rekord under socialistiska regeringen som vill toppstyra det mesta. Alliansen gav kommunerna åtminstone möjligheten att själva välja i högre grad var pengarna skulle användas.. (framkommer inte alltid).. men som av vissa s-kommuner då förstås användes politiskt i syfte att inte skylta med att kommuner och landsting fick mer pengar än någonsin under alliansåren, trots lågkonjunktur och sänkta skatter. Mer i statsbidrag tack vare sänkta skatter, kanske man kan tillägga. Finns mängder av analyser som visar att sänkta skatter ger fler jobb och företagande och därmed ökade skatteintäkter totalt sett, vilket genererar mer pengar till välfärden, men det är förstås inte politiskt vänsterkorrekt att acceptera dylikt.

Vad gäller skolans värld är det uppenbart för oss alla, oavsett om vi vistas i skolvärlden eller inte, att politiker anser sig många gånger kunna bedriva yrket bättre än lärare själva. Man har riktade statsbidrag som pekar ut var man ska sätta in åtgärder specifikt eller hur man ska höja löner för den enskilde och.. hör och häpna .. yttrar sig i huruvida det ska vara katederundervisning eller inte!?!  Till detta allmänna tyckande kan vi lägga till att politiker ena dagen vill ha ännu mer makt med statligt centralstyrda skolor och andra dagen är det kommunpolitiken som tar sig rätten att styra och ställa. För att inte nämna friskolorna. Herregud. Friskolorna är ju roten till det onda överlag - trots alla barn, unga och föräldrar som bevars själva valt eller står i kö till friskolor - om man får tro vänstersidan. Jag vet att jag inte är nådig i denna text men det har fullständigt gått överstyr vad gäller politisk inblandning hos en yrkeskår. Anser detta trots att jag är politiker.

Nu ska jag fatta mig kort. Decentralisera makten till dem som behärskar verksamhet och yrke. Exakt samma peng oavsett kommunal eller friskola. Mindre skolenheter. Resultat och kvalitet avgör bra eller dålig skola. Minska riktade statsbidrag radikalt och öka generella statsbidrag för verksamheter att avgöra var pengarna sen behövs.

Jag är övertygad om att vi skulle få se på intressant utveckling när vi ger människor möjligheter och verktyg att bedriva skolor och undervisning utifrån sin kompetens och erfarenhet. Är så innerligt trött på all topp- och centralstyre som vi vant oss vid i Sverige sen decennier (runt ett sekel med några få avbrott). Det är på tiden att vi får en annan politisk styrning än en socialistisk även här i Kalmar.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Läs mer