Vatten

I dagens Barometern har vi kunnat läsa ett förtvivlat och angeläget inlägg om bristen på vatten från de lokala kommunalråden på Öland, som får stöd av landshövding och nye ordförande för Svenskt Vatten tillika s-företrädaren i Kalmar.

Nyligen pratade jag med bönder på Öland som säger att det är en ytterst allvarlig situation för deras verksamhet. Om inte vattenbristen ordnas handlar det om näringsverksamheter och nödslakt av djur framåt sensommaren. En av dem berättade att hen gav sig in i politiken för att kunna påverka framtiden för ölänningar och den gröna näringen, men känner sig fullständigt maktlös i situationen.  OM det inte regnar växer inte heller gräset på den EU klassad natura-2000 skyddad mark där kor betar mot EU-bidrag för att hålla öppet landskap. Ett landskap som är helt unikt i sitt slag även i världssammanhang. Problem som tillkommer är att man inte får lägga ut extra foder på dessa skyddade marker. Moment 22 med andra ord.

Det kostar cirka 40 miljoner kronor att bygga ett reningsverk som renar Östersjövatten, men som enligt utsago inte kan stå färdigt förrän 2017. Men det finns också privata reningslösningar som kan vara intressanta för hushållen, företagen och bönderna på Öland. Ingen på Öland har trots allt särskilt långt till Östersjön och med lite snabba beslut från kommunerna med ett rimligt extra stöd från staten i en fullständig krissituation borde det ges förutsättningar att komma igång så snabbt det bara går för alla parter. Att Kalmar kommun bidrar med vatten till vännerna på Öland är förstås självklart i en situation som denna, men inte alls en långsiktig lösning eftersom Kalmar själva har vattenbrist. Alla inblandade behöver få till en hållbar lösning.

Finland har som vanligt gått i bräschen och utvecklat enskilda vattenreningssystem. Den stora skillnaden mellan Finland och Sverige är att de inte har blivit bortskämda med att så gott som alla är anslutna till kommunala system där ”storebror” tar hand om det mesta – vilket med facit i handen skapat en sårbarhet som å ena sidan är till belåtenhet så länge systemet fungerar men när något havererar blir katastrofen ett faktum. Många länder på vårt jordklot har inte alls tillgång till vatten som vi har i Sverige utan måste hantera vatten med vattencisterner som samlar regnvatten, egna brunnar, reningsverk, förnyelsebar energi o dyl. Australien – ett bra exempel. Vi har en hel del att lära i Sverige. Minns för några år sedan när vi i Kalmar blev utan vatten p g a en svårhanterad vattenläcka. För mig och min familj blev huset iskallt på nolltid och vatten saknades helt, liksom sen möjlighet att värma det vatten som tankbilar relativt snabbt ställdes upp här och var i samhället. Ordningen var återställd utan några större incidenter, men gav en fingervisning om vad som skulle kunna hända i ett längre perspektiv.

Personligen är jag för ökad småskalighet där människor ges möjlighet att kunna påverka sin situation och är genuint bekymrad över den sårbarhet vi bygger in i oss i och också tar för självklart med stora kommunala och statliga kolosser. Nationalekonomiskt är det förstås ingen hit om människor i större utsträckning hanterar sin egen situation med förnyelsebar energi, egna brunnar och vattenrening. Statliga verk kan få det tufft i så fall. Jag försöker leva som jag förespråkar och är självförsörjande av el och vatten i min sommarstuga, vilket startade som ett hållbarhetsprojekt. Det har varit en intressant resa och något jag gärna delar med mig av vid tillfälle.

Som vice ordförande i Kalmar kommun krisledningsnämnd -  direkt ansvarig om inte kommunalrådet är på plats -  har jag lyft frågan tidigare om vad som händer när inte vatten kan levereras, men inte alls tillräckligt djuplodande är jag den första att medge utifrån nuläge.

(Bifogar länk till intressant läsning om ett ex på finskt företag som renar cisterner med saltvatten och erbjuder större och mindre vattenreningsverk av saltvatten)

http://www.affluxwater.com/foretaget

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Läs mer

Regionfrågan

Igår var jag i Växjö på ett säljmöte – snarare än ett informationsmöte – när SKL bjöd in om nygamla regionindelningen. Det är trots allt liknande penseldrag som sist när det begav sig, innan förslagets lades i malpåse för att sen tas upp och dammas av s-regeringen. Utredarna påpekade glatt att de inte är som en vanlig statlig utredning, eftersom det inte funnits experter inblandade i utredningen för att kunna ge analyser om för- och nackdelar till varför vi ska bilda stora regioner. På frågan om utredarna ser några nackdelar eller svagheter med stora regioner svarade de enhälligt. -”Nej, inga alls. Det finns bara fördelar, som vi ser det..” Intressant, blir min reflektion på detta svar med en känsla av beställd utredning för att bekräfta vad s-regeringen redan har bestämt sig för. Och snabbt som attan kommer det att gå. Senast i maj (helst redan i april) kan vi komma med inspel från kommunerna eftersom utredning läggs fram den 13 juni för regeringen. Ingen mer än jag medverkade från Kalmar kommun, men kanhända s-ledning i Kalmar har direktlinje till utredare – vem vet?  Samtalen i kommunerna har varit obefintliga. Ett par personer från varje parti har medverkat i samtalsgrupp om storregion, utsedda av förbunden. Det är en avsevärd skillnad i hur det var när utredningen om Kommunregion drog igång, som vad det verkar är helt dödförklarad för Kalmar län inom loppet av några månader..!? Vid länsutredningen bemödade man sig med samtal i varje kommun – majoritet och oppositionspolitik tillsammans – med skriftligt korrigerade transparenta inlägg från samtliga inblandade i länet att ta ställning till. Dessutom finns det intressanta redan relativt nybildade regionkommuner i Kronobergs län och Jönköping län att titta närmare på som exempel på regionkommuner. Halland fick redan 2010 ok på att bilda regionkommun och är ett lysande exempel på vad det har inneburit i tillväxt och utveckling under dessa sex år. Halland sa för övrigt tydligt och skarpt nej till att ingå i Västra Götaland under gårdagens möte. De kommer att vägra. En av utredarna svarade då ”Men… vem ska då besluta om infrastruktursatsningar för Halland om inte regionrådet för Västra Götaland är med?”. ”Det har vi klarat själva alldeles utmärkt, svarade Hallandspolitikerna”. No comments från mig.

Vid måndagens sk budgetmöte där oppositionen i Kalmar skulle få tillfälle att träffa samtliga förvaltningschefer för diskussion och fördjupning inför våra kommande budgetreservationer, liksom vi gjorde förra året (..i år hade närvarande dock fått tillsägelse att inte ta upp siffror, vilket man påpekade några ggr, och majoritetens ledning fanns på plats för att ha synpunkter där sen ett av kommunalråden tackade för ett bra möte vid dagens slut…) Tja, i vilket fall. Direkt efter lunch vid måndagsmötet kommer en glädjestrålande kso (kommunstyrelsens ordförande) in i rummet och berättar för oss alla att han blivit uppringd av utredaren Kent Johansson som hade meddelat att det var klart att Kalmar blir residensstad i den kommande storregionen och att Växjö blir regionstad, för som han uttryckte det Linköping har redan universitetssjukhus och naturlig landstingsstad och ja… nu minns jag inte vad Jönköping skulle få, men något var det. Ett par minuter senare var nyheten ute i medierna. Det är inte otänkbart att samtalet var väntat. Den statlige utredaren stod sen inte för sin del av samtalet utan menade att det endast var ”inspel och tankeexperiment”. Seriöst?

Personligen är jag inte för storregion i den tappning som presenteras enl utredningen. Jag anser att man ska utgå från befintliga och naturliga arbetsmarknadsregioner och utveckla dessa i samverkanskonstellationer. Mälardalsrådet är ett bra exempel på hur man lyckats suveränt bra, trots att man behållit alla fem län med sina landsting och länsstyrelser. Mälardalsrådet bildades 1992 i samma veva som sen Västra Götaland (1998) och Region Skåne (1998) drog igång. Till skillnad mot gränsregionerna har man inte haft fasta gränser utan jobbat mot en gemensam vision i de fem län om att utveckla mälardalsregionen till en arbetsmarknadsregion för invånare och företag att kunna bo, leva och etablera sig i. 57 kommuner, fem landsting/regioner har tvärpolitiskt ett gemensamt råd, Mälardalsrådet, som har ett enda fokus – infrastruktur.

Jag menar att infrastruktur är nyckeln till utveckling. Skåne har det mesta att tacka Öresundsbron för sin utveckling, som byggdes mellan 1995-2000 – alltså beslut innan region Skåne kom till. Vad jag förstår är inte mälardalslänen särskilt intresserade av att tvingas in i en ny regionindelning där länen försvinner för ett enda stort län/region med gemensamt landsting och länsstyrelse i en slags mellanstatlig beslutsapparat. De har trots allt en lyckad samverkansmodell som har inneburit tydlig tillväxt för alla länen under dessa 20 år. Kalmars arbetsmarknadsområden är regionalt Växjö, Karlskrona, Oskarshamn, Öland där alla involverade orter har ytterligare arbetsmarknadsområden därutöver. Stockholm ingår i Kalmars arbetsmarknadsregion och påverkas av flygutvecklingen i första hand. Men fokus i detta sammanhang blir de regionala arbetsmarknadsområdena. Det blir inte bra att rita regioner med linjal. Sydostsamverkan mellan regionkommuner utifrån kommunernas behov av funktionell utveckling tror jag är mer framgångsrikt än storregioner som jag upplever passerat bäst-före-datum. Behov förändras över tid och fastslagna gränser kan skapa barriärer. Kanske till och med dags att luckra upp de gränsregioner som sattes för 20 år sedan?

http://www.malardalsradet.se/om-malardalsradet/om-malardalsradet/

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Läs mer

En chokladask förgäves

En chokladask förgäves, eller vad var det vi sa. Kan inte låta bli att skriva det….. Särskolan ska som det verkar inte flytta. Kifab måste säkra restaurang- och bistrodel för de runt 2000 studenter som ska studera ute på Brofästet, enligt uttalande från vd på Kifab i Östra Småland. Om särskolan skulle flytta in redan läsåret 2016/2017 blir det i så fall de mest sårbara – träningssärskolan – som flyttar in i konferensdel inklusive behov av bistrodelen, enligt utredningen (den restaurangdel där studenterna idag äter lunch). Resten av särskolan skulle inte få plats utan flyttar in tillsammans med ev nytt rekordstort högstadium tidigast 2019/2020. Inte troligt med flytt med andra ord. Blir bara märkligt med alla s-beslut..

Barn- och Ungdomsnämndens s-ordförande rusade två dagar efter att kommunstyrelsens arbetsutskott fått information dagarna innan jul  till särskolans expedition med chokladask, press och en selfie med honom själv med orden ”Äntligen får särskolan nya lokaler”. OBS utredning skulle pågå under jul- och nyårshelg samt att formellt demokratiskt beslut skulle tas i kommunfullmäktige den 25/1. Dagen efter den 26/1 presenterades den färdig utredningen där man på punkt efter punkt lyfte moderaternas ifrågasättande. Seriöst!? Tror sossarna i Kalmar att de kan agera precis som de vill? Uppenbarligen.

Återigen är det de mest utsatta som man hanterar som pusselbitar i sin egen iver att med quick fix lösa ett problem, utan vidare djupdykning förutom att det på ytan låter bra. S har som bekant skrivit på ansvar om att kommunen ska hantera lokalerna efter att Linneuniversitetet lämnar lokaler för nytt universitet. I det här fallet rörde det dock inte Linneuniversitetets lokaler utan Sodexo (Brofästet) Hotel- och konferens.

Avsikten till Sodexos uppsägning var sannolikt att omförhandla sin hyra inför nytt läge om drygt fyra år. Det är en rimlig och högst trolig orsak till Sodexos agerande, enligt min åsikt. Men högst oväntat klampade den s-ledda ”näringslivsvänliga” kommunen, in för  ta konferenslokaler i anspråk i förtid, vilket ingen kunde räkna med – minst av allt Sodexo eller Kifab antar jag. Studenterna behöver mat i minst fyra år till. Kalmar är i stort behov av konferenslokaler. Vi har lyft fram detta gång efter gång i kombination med att vi först och främst anser att det är skrämmande dåligt hur sossarna väljer att hantera särskolan. Särskolan skulle med sossarnas förslag dessutom vara helt solokvist med vuxenstudenter i upp mot fyra år – stick i stäv med pedagogiska krav om att ingå i grundskola, med fokus på lågstadium (inte högstadium) . Vi ifrågasatte också om lokalerna skulle räcka till. På punkt efter punkt har vi fått rätt. Jag hade önskat för Kalmars räkning att vi hade haft mer seriös politisk ledning.

Om moderaterna hade förtroendet att leda Kalmar skulle vi prioritera att bygga ny Särskola som också innebär ny och lika efterlängtad tillbyggnad för Falkenbergsskolan (istället för baracker). En ny skolbyggnation som båda skolorna  blivit lovade år efter år efter år.

http://www.ostrasmaland.se/kalmar/sarskolans-flytt-ser-ut-att-droja/

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Läs mer

Finn fyra fel i debatten

Börjar vissa bli byxis? Kan inte låta bli att undra med tanke på dagens insändare från Persson (s) och Andersson (c) i Barometern. Det finns varken svar på mina frågor eller ens sanning i påståenden de slänger ur sig om mig. Blir helt enkelt lågvattennivå.

1. Påhoppet på mig startade efter ett facebook-inlägg jag skrev i samband med att landsbygdsministern blev intervjuad i Sveriges Radio den 8 februari där ministern visade sig vara sorgligt dåligt påläst i fakta om att WHO, FN och Livsmedelsverket lyfter fram köttproduktionen som en framtida utmaning. Som svar till världssamfunden och Livsmedelsverket svarade han kort och gott ”jag äter kött, jag tycker om kött”. Nu är trots allt Sven-Erik Bucht Sveriges landsbygdsminister där man möjligen kan förväntat sig en mer djupgående analys om läget? Sossarna för övrigt, undantaget Persson i Kalmar, är inte främmande för att vi måste hantera utmaningar i att utforma bra spelregler för livsmedelsproduktionen framöver, när nu ny livsmedelsstrategi ska utformas. OBS har aldrig påstått att livsmedelsstrategin är klar – fel nr 1 i dagens insändare.

2. Moderaterna är mot pekpinnar där politiken ska styra och ställa i individers liv. Vi tycker naturligtvis inte att politiker ska bestämma hur mycket kött var och en ska äta. Däremot måste vi förhålla oss till det faktum att ökad konsumtionen ses som ett miljöhot av världssamfund. Enbart i Sverige äter vi 20 kilo mer kött per person/år sen 1990. Livsmedelsproduktionen står inför en framtida utmaning om hur vi kan förädla livsmedelsindustrin – vilket Livsmedelsverket själva konstaterar. Blir bara dumt att påstå något annat även om man är kommunalråd i Kalmar. Med andra ord inte något hitte-på från min sida. Fel nr 2 i dagens insändare.

3. Personligen tror jag mycket på att utveckla kvalitetsstämpeln som något unikt för Sverige – nationellt och lokalt. Vi är världsledande med krav på bra förutsättningar för djurhållning och tydliga restriktioner vad gäller antibiotika. Inget annat land kan mäta sig med oss, men livsmedelsproducenter från Sverige konkurrerar trots väldigt olika förutsättningar i stort sett enbart med pris på en global marknad. Det är självklart väldigt tufft för våra livsmedelsproducenter och något vi som politiker måste ta på stort allvar. Centern och moderaterna har samma grundinställning i dessa frågor, liksom att vi båda stödjer LRF:s krav på ny livsmedelsstrategi. Blir enbart märkligt att centern i Kalmar, i sin röda maktallians, mer eller mindre påstår något annat. Fel nr 3 i dagens insändare.

4. Biogas – moderaterna är för fossilfritt bränsle och stödjer innovativ hållbar utveckling där biogas är en bränslesort av många. Det vi ifrågasätter är varför man ska tvinga fram en enda bränslesort för KLT i tio år. 10 år! Tio år är en lång tid när utvecklingen inom förnyelsebart bränsle går i supersnabb takt.  Blir enbart absurt att tro att s-politiker lokalt i Kalmar kan förutse teknisk utveckling i tio år. Jag har suttit på möten där sossar har skakat på huvudet – helt öppet – och frågat sig hur de ska få bönder att producera mer biogas framöver, eftersom produktionen är för låg…. Persson & Co vill med sitt beslut om krav på 100 procent biogas för länstrafiken styra utvecklingen i tio år. 10 år! I KSRR:s underlag för Mosa-anläggningen står det uttryckligen att de är symbios med More Biogas AB. Kan ”symbiosen” vara en förklaring till ensidigt biogas-krav? OBS förstå mig rätt – jag är inte mot biogas, tvärtom. Vårt ställningstagande var att lägga en lägre procentsats för biogas (liksom KLT själva ville) för att kunna komplettera med valfritt förnyelsebart bränsle. Fossilfritt bränsle fanns som grundkrav från vår sida. Vem vet vad den gröna näringen kan erbjuda inom några år av förnyelsebart bränsle? Moderaterna stödjer utvecklingen mot ett fossilfritt Kalmar län. Fel nr 4 i dagens insändare.

Radioinslag 8/2 med landsbygdsministern

Landsbygdsministern och köttet  avslöjande djupdykning av Rebecca Weidmo Uvell

Mitt facebooksinlägg 8/2:

Blir fundersam över landsbygdsministern.
Klart att vi ska ha en väl fungerande köttproduktion i Sverige, men samtidigt kan man inte blunda för att köttproduktionen har en miljöpåverkan och att FN och WHO fastslår att köttproduktionen står för en femtedel av koldioxidutsläppen i världen plus att vi ökat köttätandet med 20 kilo per person och år sen 1990 i Sverige. Jordbruksverket i Sverige lyfter detta som en utmaning, men enda uttalandet i frågan från landsbygdsministern blir att han gillar kött… Smart, korkat eller mening taget ur sitt sammanhang?
Jag gillar också kött, men som minister förutsätts man ha en någorlunda genomtänkt plan över hur man ska förhålla sig till en frågeställning som dessutom anses vara ett världsproblem när man uttalar sig..
borde vara grundläggande.
OBS betande djur för ett öppet landskap står inte i proportion till produktion, eftersom vi hade fler betande djur bakåt i tiden än vad vi har idag…

Följande debatt utspelade sig i Barometern:

http://www.barometern.se/debatt/christina-fosnes-har-fel-om-kottkonsumtion/

http://www.barometern.se/debatt/tar-du-inte-ansvar-johan-persson/

http://www.barometern.se/debatt/sluta-lagg-inte-ut-dimridaer-christina-fosnes/

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Läs mer