Égalité in i valet 2018

I början av förra seklet ville man ”fostra” kvinnor till att bli duktiga husmödrar vare sig man bodde i stad eller på landsbygd. Bilden av den perfekta husmodern spreds i medier och genom sk husmorsskolor. Min mormor gick i husmorsskola. Hon var verkligen fantastisk på att vara husmor. Höll hemmet skinande rent. Fostrade barn. Sydde prinsessklänningar. Syltade och saftade. Stoppade korv. Gjorde inläggningar, långkok, bakade allt bröd samtidigt som hon älskade att läsa böcker och se det komiska i situationen där och då det hände. Hon var husmodern personifierad, enligt mig, men skulle sannolikt ha gått långt även inom näringslivet om hon fått chansen att pröva sina ambitioner och driv.

Vad var då orsaken till detta husmodersideal? I takt med att industrialismen gjorde sitt intåg med andra löner och jobbmöjligheter blev kvinnor, som tidigare jobbat sida vid sida av männen i bondesamhället, en konkurrent till jobben. Kollektivälskande socialdemokrater växte i styrka där människan blev ett medel för kollektivets framgång och individen glömdes bort på vägen. Tillsammans med facket började man sätta regler över hur kvinnor skulle behandlas på arbetsmarknaden. Lönsamma nattarbeten blev endast tillåtna för män och förbjöds för kvinnor enligt lag (lagen avskaffades 1962). Gifta kvinnor tilläts inte driva företag, men kluriga finurligheter  uppfanns bland annat genom sk ”stockholmsäktenskap” – vilket innebar att man blev sambo eller särbo i stället. Inte minst inom politiken fanns det noll kvinnor i Sveriges riksdag vid den här tiden, vilket Moderata kvinnoförbundet (första politiska kvinnoförbundet i Sverige) gick i bräschen att förbättra för kvinnor i samhället (se fröken frimans krig). Socialdemokraterna och vänstern som stod för kollektiva lösningar hade definitivt inga kvinnoförbund förrän decennier senare.

Hade det alltid varit så här? Nej faktiskt inte. Tidigare i historien var kvinnor en del av politiken på det lokala planet. Rikspolitiken sågs över axeln. Det lokala var det som räknades. Det var den lokala politiken som påverkade invånare på riktigt. Då liksom nu. I vallängderna från 1600-talet och framåt kan man läsa att kvinnor hade ledande positioner i samhället. Alla som ägde mark och betalade skatt fick rösta oavsett man eller kvinna. De som försörjdes av samhället var undantagna rätten att rösta. Varför blev det som det blev inom politiken från 1800-talet och framåt? Troligen såg männen kvinnor som konkurrenter i högre grad under dessa tider. Kvinnor tog för sig och kvinnorörelsen utvecklades. Kvinnor skulle hållas tillbaka. Politiskt drev man husmorsidealet under 1900-talet fram till dess att man istället, mer eller mindre, tvingade ut kvinnor i en svällande offentlig sektor under 1960-1970tal i takt med skenade skatter.

Jag har i nästan hela mitt liv rört mig i en mansdominerad värld. Trots detta har jag i princip inte några erfarenheter av övertramp, enligt metoo-rörelsen, som jag själv inte kunnat hantera. Kanske kan det beror på att vi alla i hög grad haft samma maktpositioner. Jag vet inte. I kommunpolitiken har vi samarbete mellan partier som innebär att moderaterna liksom socialdemokraterna, som de största och näst största partierna, delat med oss av uppdrag och därmed titlar för mindre partier. Annars hade maktstrukturen sett annorlunda ut i kommunen. Jag tycker att vi har lyckats förhållandevis okej i opposition under den här mandatperioden. Treparti-alliansen har presenterat en gemensam budget inför 2018, vilket är något unikt. Vi ger därmed besked om att vi kan kompromissa inför ett maktskifte. Självklart skulle jag vilja att vi kommit ännu längre på alla plan, men vi är på rätt väg.

För moderaterna har vi kvinnor i ledande position. I dagsläget är vi det enda partiet som har kvinnor i ledningen i Kalmar – kommun och krets. Vi är inte kvoterade. Vi är valda av medlemmar. För mig är det franska ordet égalité (jämlikhet) avgörande för hur vi bygger samhället framåt där vi ser till individen och där ingen lämnas utanför. Vår ambition är att vara ett bra och framåtsträvande alternativ till s-ledningen, inte bara i  ord utan också i handling, när vi nu går till val 2018.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Läs mer

5G

5G är tio gånger snabbare än 4G. Digital mobil teknik med 5G kan leverera runt 750 Mbit/sek trådlöst i jämförelse med 100Mbit/sek via fiber i de fungerande tester som genomförts. Inom telecom-branschen anser man att utvecklingen av 5G är tvingande i takt med att industrin utvecklar ”tänkande” självkörande fordon, maskiner, robotar o dyl i kombination med tjänster och kommunikation. I kölvattnet av den industriella utvecklingen händer det som är riktigt intressant, där många spår att trådlöst bredband sannolikt kommer att revolutionera i förhållande till fiberutbyggnad på landsbygden. Frågan blir om någon ens framöver behöver betala 50 000 kronor (eller mer) för en fibernedgrävning när man mobilt kan få upp mot 750 Mbit/sek via satellit för en månadskostnad i nivå med paraboluppkoppling inom en i stort sett lika snar framtid som nedgrävningarna skulle ta enbart i vår kommun? Jag tog upp frågan om betydelsen av 5G i samband med att vi inom kommunen beslutade om att lägga pengar på fiberutbyggnad runt om i kommunen lite lagom inför valet 2018 på s-ledningens initiativ, men fick svaret att digitalt trådlöst bredband aldrig kan konkurrera med fiber. Intressant. Kanhända många trodde att inget skulle kunna konkurrera med analoga telefoner heller. Finns även ett känt uttalande från s-politikern Inez Uusmann om att ”internet är en fluga som kanske blåser över”.

Just nu pågår ett tävlingsrace utan dess like mellan världens stora telecom-aktörer. Det företag som blir först med fungerande 5G kommer att bli den stora vinnaren på den globala marknaden – och då talar vi global marknad på riktigt. En global marknad som också inkluderar länder med noll eller liten fiberutbyggnad där nya möjligheter kan skapas med ny trådlös digital teknik. Hittills har det varit intressant att följa bland annat Ericsson om hur de introducerat rådande mobila bredband på den afrikanska kontinenten, något som öppnad upp för en världsmarknad att förhålla sig till i sin tillväxt i avsides belägna områden. Stor skillnad mot hur vi i Sverige genomgått olika faser genom årtionden för att komma dit vi är idag av digital teknik. Min första jobbmobil, Telefunken, kostade runt 15 000 kr i början av 1990-talet. Var ca två decimeter lång, men jag kunde knöla ner den i jackfickan. Tider det..

5G kommer troligen att revolutionera utvecklingen även i Sverige och påverka Kalmar kommun rätt använt. Kanhända att vi faktiskt ser början till slutet på urbaniseringstrenden som pågått under industrialismen och – lite märkligt – även under kommunikationsålderns tillväxt. Att jobba på distans när resultatet för sin arbetsinsats räknas som mest betydelsefull, än var man sitter rent fysiskt trodde jag i högre grad skulle vara ett faktum redan idag. Men att vi inte nått längre vad gäller förutsättningar att kunna leva var vi vill i landet tror jag snarare har begränsats av påver infrastruktur överlag, förutom i redan befintliga tillväxtorter. För att vi på allvar ska bli ett land där ”Hela Sverige lever” och där människor väljer vackra Kalmar kommun för livskvalitet tillsammans med intressanta jobb och världen som möjligt arbetsfält behöver vi ha fungerande infrastruktur. För Kalmar handlar infrastruktur framförallt om flyg.

Vi moderater går i bräschen för att vi ska agera pilotprojekt i Kalmar och att regeringen lägger minst en miljard kronor på att forskning och utveckling av fossilfritt flygbränsle. Tyvärr är väl inte detta möjligt med en regering ledd av socialdemokrater och miljöpartiet mot bakgrund att de gör sitt bästa för att strypa förutsättningar för flyg och transporter överlag genom flygskatter, dieselförbud och miljözoner i hisnande takt som effektivt täpper till våra möjligheter att konkurrera med andra länder. En regering ska ge goda förutsättningar och ramar för utveckling för företag och arbetsmarknad där man satsar på hållbar utveckling istället för enbart förbud. Vi får helt enkelt kämpa för att det blir en alliansregering efter 2018.

Skrev om hur viktigt det är med hållbar flygutveckling för Kalmar härom dagen i Barometern tillsammans med vår vice ordf i Kalmar-Öland Airport. Fungerande miljövänligt flyg med avgångar sju dagar i veckan tillsammans med 5G kan bli en radikal vändpunkt för en kommun som Kalmar. http://www.barometern.se/debatt/kalmar-och-regionen-ska-satsa-pa-flyget-och-miljon/

Kinesiska Huawei har redan genomfört fungerande 5G-tester bl a  i Schweiz, Kanada, Sydkorea https://www.rcrwireless.com/20171212/5g/huawei-sunrise-5g-switzerland-tag23

Ericsson är även de på g  https://www.ispreview.co.uk/index.php/2017/12/vodafone-ericsson-conduct-uk-5g-mobile-field-trial-3-5ghz.ht

bredband.se/5G/

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Läs mer

Julfest för 300 invandrare

Som 27-åring fick jag mitt första chefsjobb. Nästan direkt efter avslutad utbildning, fick jag ett vikariat som distriksassistent i Nacka kommun. Jag skulle i ungefär ett år ansvara för fritid, förening- och invandrarverksamhet. Det blev mitt första och enda jobb som kommunanställd – förutom ett läsår som gymnasielärare på 10 procent i IT där jag bl a undervisade i sk datakörkort för ungdomar på dagen och företagare på kvällen. I begynnelsen av internet…. jag pluggade rätt hårt för att själv kunna undervisa samtidigt som jag drev företag.

Åter till jobbet som distriksassistent i Fisksätra/Saltsjöbaden i Nacka kommun. Kontrasternas områden. Invandrartäta Fisksätra med då drygt 15 000 invånare och tuffa tag  i jämförelse med Solsidan/Saltsjöbadens välmående livsstil som knappt krävde några insatser överhuvudtaget. I vilket fall fick jag chefsskap över en brokig samling högst individuella karaktärer om totalt var 22 personer. Väldigt karaktärsstarka allesammans. I Fisksätra fanns det två fritidsgårdar och en parklek. Mot slutet av mitt vikariat tände någon eld på parkleken som brann ner till grunden. Vet inte om den någonsin blev uppbyggd igen. Ordinarie ansvarig var på sin livs resa i Brasilien, men vikarien chockades rejält över nerbrunnen arbetsplats som var omtyckt bland små barn och föräldrar som vistades där.

Föreståndaren på den ena fritidsgården var kendo-expert och var lika lång som han var bred. Han gick nästan ständigt i kampkläder och levde för sina tävlingar och resor till Japan, men kämpade med sina kendolärljungar under tiden på gården. Föreståndare nummer två stal hela luciaföreställningen i gymnastikhall genom att själv ha flerfärgad glatt blinkande fluga i mörkret, vilket skulle visa sig vara ett återkommande exempel på bekräftelsebehov.

Föreståndare för invandrarverksamheten var Konstantin P. Han hade flyttat till Sverige för kärlekens skull. Han var i 45 års-åldern och var mycket upprörd över att få mig, en 27-åring, som sin chef. Han skakade på huvudet när han såg mig och var mycket bitter till att börja med. Spottade nästan när han pratade. Han hade varit journalist i Grekland, men hade inte lyckats få något liknande arbete i Sverige. Hur det än var med det, så blev vi mot alla odds vänner och hade kontakt i åratal efter att vi slutat jobba ihop.

Konstantin och jag anordnade resa till Kolmården för två bussar fulla med invandrare den sommaren. En fantastisk resa med överraskningsfika längs E4 på en rastplats i Nyköpings-trakten där vänner till Konstantin åkt i förväg och ställt upp bord bland träden med wienerbröd, kaffe och saft. Vi besökte djurparken och åt svensk herrgårdsstek på värdshus i Krokek innan vi vände åter mot Stockholm.

Till julen anordnade vi svensk julfest med julbord för 300 invandrare till självkostnadspris. Julmat inklusive dansgille med lekledare i folkdräkter som dansade jullekar runt lokal och gran till levande musik ingick i priset. Det var inga barn som dansade till fiolerna, utan enbart vuxna – vilket vi förundrades över. Julmaten lagade vi själva. Jag var novis i köket, men hade ’Kajsas kokbok’ som hjälp. Kokboken hade jag fått när jag fyllde 18, men var inte särskilt använd. Fortfarande är julmatssidor tummade. Julskinka, Janssons frestelse, köttbullar och det som hör julen delade vi upp mellan oss och lagade bäst vi kunde. Festen blev en succé. Väldigt roligt minne som blev det sista jag gjorde i Nacka kommun innan jag slutade och gick mot annat i livet.

Härom veckan var jag och besökte Ljungnäsvillan norr om Kalmar som har en alldeles fantastisk invandrarverksamhet. Precis så som jag tycker invandrarverksamhet ska fungera genom att göra saker tillsammans. Skratta och prata. Lära känna varandra. Göra misstag och glädjas tillsammans över vad som blir bra. Jag skrev en motion om detta utifrån socialstyrelsen ordalydelse ”krav på motprestation vid försörjningsstöd”, för människor som är arbetsföra. Avsikten är att man får möjlighet att lära sig svenska, träffar nya vänner och bli en del av sitt nya land genom att jobba med olika viktiga samhällsinsatser och/eller studera, lära sig jobbet på jobbet – eller som här laga mat och arbeta i utemiljö. Det är så avgörande viktigt att vi motverkar parallella samhällen för oss alla. GOD JUL!

 

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Läs mer

Arenor

Upphandlingen är klar. Ny innebandyarena ska byggas. Det är inte kommunen själva via Kultur- och fritidsförvaltningen som ska äga innebandyarena, som de gör vad gäller övriga idrottsanläggningar. Nej, här är det ett kommunalt bolag, Kifab AB, som kommer att äga arenan. Varför? Kanhända för att få igenom snabbt beslut och runda kommunens investeringsbudget? Moderaterna har inte svaret full ut.

Snabbt som ögat gick beslutet till initialt i alla fall. Från att ett innebandylag, med säte i Färjestaden i Mörbylånga kommun, vann guld tog det inte många dagar förrän glädjestrålande kommunalråd stod i tidningar och lovade ny arena. Politiken och demokratin fick hänga på. Bränslehuset var perfekt på alla sätt och vis berättade man och skulle endast kräva ombyggnad inomhus. Moderaterna hade synpunkter på att byggnaden låg avsidigt och folktomt under kvällstid och att utifrån dåvarande kontrakt enbart skulle användas av en enda innebandyklubb i den första etappen. Beslut klubbades igenom i fullmäktige.

Sen visade det sig att det inte gick att använda Bränslehuset som det var tänkt. Byggnaden behövdes rivas och ny modulbyggnad skulle byggas på samma plats. Kostnaden blev en helt annan. Moderaterna  ville i samband med nya förutsättningar undersöka andra platser att bygga modularenan. Vid påtänkt simhall tyckte vi kunde vara ett intressant alternativ. Att börja samla arenor och idrottsanläggningar i närheten av varandra blir mer fördelaktigt ur flera hänseenden. Vi som kommun skulle ekonomiskt kunna dra nytta av energi och uppvärmning, läktare o dyl mellan de olika arenorna. Föräldrar och unga som nyttjar flera olika idrotter får det smidigare om man samlar idrottsanläggningar inom ett område. Finns många fördelar med en samlad arenastad.

Blev lovade utredning, som till slut resulterade i ett snabbt muntligt svar i samband med annan redovisning av industrietablering i kommunfullmäktige om att innebandyarena inte fick  plats vid påtänkt simhall. Inte alls en grundlig redovisning enligt min erfarenhet. Har ändå jobbat med Svenskt Näringsliv i över 10 år. SN består bl a av tolv expertavdelningar där man i stort sett enbart jobbar med rapporter, utredningar och faktabelysning utifrån sina expertområden. En redovisning ska presentera underlag inför beslut där man utgår från fakta som stödjer eller avfärdar olika lösningar. Eventuellt kunde ytterligare alternativ, enligt oss,  vara att kommun slog ihop flera projekt av t ex innebandyhall och ishall, istället för att rusa iväg med ett förhastat beslut. Vi nämnde också marken på andra sidan av Norra vägen från område för simhall som tänkbart alternativ. Ingen från s-ledningen var intresserad. De hade redan bestämt sig.

Utöver våra inspel kom sen kommunens Fastighetsservice med förslaget att de kunde använda befintlig byggnad – Bränslehuset – tvärs över gatan från sin verksamhet för sina maskiner som fordonspark, reparation o dyl. Kostnad för rivning av bränslhuset skulle därmed försvinna liksom nybyggnation av fordonshall. En ny fordonshall fanns nu att tillgå tvärs över gatan istället för att bygga ny. Lyssnade någon enda i s-ledningen på inspel från fastighetsservice som i praktiken skulle innebära besparingar av skattemedel för kommunen. Nej, tyvärr.

Nu vill jag poängtera att jag är för en innebandyhall som är funktionell och som ska kunna inhysa CL98 (Calmar-Lindsdals innebandyklubb med ca 600 medlemmar) för barn och ungdomar tillsammans  med FBC-spel på elitnivå. Kanske skulle vi i Kalmar till och med kunna hålla  tävlingar och cuper. Med tanke på att innebandy finns i topp fem av alla sporter tycker jag att det vore bra om vi inom kommunen tänker till när vi bygger nytt. Innebandytävlingar arrangeras trots allt även på vintern, då vi i högre grad behöver hotellgäster och event till Kalmar. Man bör alltid fundera över fler användningsområden och vinster för Kalmar att få med en genomtänkt arenalösning.

Nu står vi inför faktum och jag hoppas verkligen att det blir bra med nya Kifab-arenan, men rådande politiska skygglappar och oresonlig attityd kan snarare bli ett hinder än utvecklande i längden.

Dags för maktskifte?

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Läs mer