Bråkiga moderater – sant eller falskt?

I lokala medier framställs moderaterna i Kalmar som ett bråkigt parti med intern turbulens. För mig och de allra flesta Kalmarmoderater är det glasklart att det endast rör sig om några få individer, som gör sitt bästa för att söndra och förstöra. Varför vet nog ingen. Vi har aldrig fått någon rimlig förklaring, eftersom utspel vanligtvis sker bakom ryggen på oss övriga.

Dessa få individer har under mandatperioden utvecklat en egen ”sanning” i sin iver att manipulera röster och valresultat med noll insikt, självransakan eller förståelse för helheten. De har utnyttjat sina mediekontakter för att få gehör med twistade versioner, trots att få av dem i princip aldrig deltar på möten eller talat med någon annan än med sin egen lilla grupp. Jag personligen brukar få nattliga långa mail från en tongivande person om dennes egen förträfflighet och om hur mailskrivaren själv skulle kunna sköta allt så mycket bättre inom moderaterna. Dagtid eller öga mot öga är det däremot tyst. Det är ytterst beklagligt att några få, av så många medlemmar och aktiva moderater, utger sig för  - och ges utrymmet –  att vara talespersoner för moderaterna i Kalmar kommun.

Kalmarmoderaterna går till val med personer med gedigen erfarenhet och kompetens där vi tillsammans kommer att bidra för ett bättre Kalmar kommun. Vi har en politik som vi gemensamt tror på. Vi erbjuder alternativ till socialdemokraterna på punkt efter punkt om hur vi vill leda Kalmar kommun vidare in i framtiden. Vår politik borde kunna ge rubriker istället för dessa individers snäva negativa tolkningar. Att vara bitter och sur nejsägare i liten grupp kan kanske vara en sammanhållande faktor ett tag, men det är garanterat inte ett framgångskoncept i längden. Det är också på djupet tröttsamt att tvingas förhålla sig till dessa få personer. Många bland oss ställer sig frågan om det är värt att vara kvar i partiet när moderaterna framställs som det görs i Kalmar. Min uppmaning till de personer som sprider skit och negativsm är de, istället för någon annan, bör avgå.

Vill även påminna om att jag inte företräder det näst största partiet i Kalmar och oppositionen som privatperson. Jag gav mig in i politiken av ideologiska skäl.  Jag tror på moderaternas politik som bättre för Kalmar kommun. Jag har erfarenhet av att driva verksamheter. Min erfarenhet är en styrka för oss i detta läge, men jag  är definitivt inte en person som hoppar kanonkula från badbryggor. Jag kommer inte heller att hålla mig kvar i politiken i all evighet. Min enda ambition är att visa på att moderat politik i praktiken är bättre än socialdemokraternas för Kalmar kommun. Det har tagit dryga tre år för mig att sätta mig in i helheten av kommunen. Det har varit nödvändigt med djupdykning i kommunen från min sida för att trovärdigt kunna argumentera för hur vi kan förändra och förbättra verksamheten. Men – moderaternas allra största styrka är att vi driver vår politik tillsammans för ett bättre Kalmar. Jag är inte ensam.

 

 

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Läs mer

Kina vs duell

Ulf Kristersson skrev en mycket intressant artikel ”En ny strategi för kinesiska företag” i DI i fredags (länk). Texten handlar om utvecklingen i Kina och Ryssland som i allt högre grad framstår som strategier för egna spelregler på den internationella arenan för andra länder att förhålla sig till. Provokationer mot det demokratiska samhället som omvärlden på avstånd betraktar. Kristersson trycker på hur viktigt det är att vi sluter oss samman, särskilt när andra länder svajar som ex USA. Vi behöver värna EU, WTO och Nato. Nu behöver vi tänka på Sveriges bästa.

Sen första gången jag hörde Kristersson gillar jag att han tänker utanför boxen och försöker ge perspektiv på varför han drar vissa slutsatser. Tidigare under mandatperioden när Kristersson var ekonomisk talesperson för moderaterna gjorde han likadant. Det var intressant att lyssna till analyser över varför vi behövde agera på vårt sätt för Sveriges bästa på möten jag var med på. Hans inlägg gav något att fundera över om hur han dragit lärdom av Tyskland och andra länder för att hitta lösningar för moderaternas ekonomiska politik.

Jag är glad över att det blev Kristersson som leder moderaterna framåt. Jag tror på att resonera mer inom politiken. Föra fram sakpolitik. Blir så innerligt trött på socialdemokraterna och vänstersidans ständiga och återkommande ”Vem ska ni regera med” båda nationellt och lokalt. Ge oss rimliga skäl till varför vi ska rösta på respektive parti istället för att låta som en gammal grammofonskiva vars stift tröttsamt roterar till ett skrapljud.

I veckan fick jag och kommunalrådet Johan Persson en påminnelse via blänkare på ledarsidan från politisk redaktör och ledarskribent på Östra Småland, Peter Akinder, om vi kunde försöka bidra till en partiledarduell i Kalmar. Första gången jag och vi fick frågan var när Anna Kinberg Batra var partiledare. Persson var då snabb på hanen och flaggade för att han minsann var på och utmanade mig att säga det samma. Jag svarade att jag självklart skulle ställa frågan om det blev aktuellt. I veckan fick vi samma fråga igen. Jag kontaktade därför partiledningen och fick ett positivt svar. Det är trots allt valår och en partiledarduell borde väl vara mer aktuell än någonsin. Inom en kvart fick jag svar. Ulf Kristersson kunde tänka sig en partiledarduell i Kalmar.  ”Taggade” Persson på Facebook, men den taggningen kom av någon anledning aldrig upp på hans sida. Kanske var det för att jag var först ut med svar denna gång? Under eftermiddagen kom sen glädjande ett halvt positivt svar från Socialdemokraterna. Sist vi hade en partiledarduell var tydligen 1982 mellan Torbjörn Fälldin och Olof Palme. Vore fantastiskt roligt för oss i Kalmar om det blev av med en partiledarduell här ute i verkligheten för Moderaterna och Socialdemokraterna i Kalmar att vara värdar för.

Kan förresten tillägga att jag var i Kina hösten 1988 och besökte det relativt nybyggda Guangzhou Trade Fair Center i Canton-provinsen. Med mig hade jag order från H&M att försöka göra affärer direkt i Kina istället för via Hongkong, som man gjorde på den tiden. Min samarbetspartner Chang i Stockholm, politisk flykting och fartygsingenjör från Shanghai, hade förberett uppbokade affärssamtal som rörde siden, pappersmassa och kräftor. En salig blandning.  Kina på den tiden klassades som ett u-land med mindre än 2000 kalorier per person och dag, men som på vacklande ben hade börjat snegla mot väst för att göra affärer och bygga upp den kinesiska ekonomin. Tyvärr slöts gränserna i samband upproret vid Himmelska Fridens torg i Peking våren 1989, men trots detta blev upplevelsen och kontakterna med en helt annan kultur en av mina mest minnesvärda med en fantastisk lärdom. 2006 då Kalmar drabbades av Kinafeber och Kalmarborna satte sig på skolbänken för att lära sig kinesiska, men där storslagna idéer gick i stöpet med dunder och brak, hade eventuellt kunnat sluta annorlunda om man på djupet fattat och respekterat att våra länder är så väldigt olika i hur vi hanterar relationer och affärer.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Läs mer

Transitzoner

I januari 2016 skrev jag om mina tankar över vad som kunde bidra till fungerande integration mellan kulturer som står långt från varandra. Sverige hade då som land uppmärksammat över hela världen över vårt generösa flyktingmottagande, vilket förstås ställde krav på oss politiker att på allvar fundera över hur vi skulle lyckas hantera integration framöver.

Personligen har jag en fascination över hur Nordkorea i modern tid kan få fortsätta att begå övergrepp på sin befolkning medan världen ser på och hade i början av 2016 läst en bok som uppmärksammats inom FN. Författarinnan hade inför FN-församlingen återgett sitt vittnesmål över situationen i Nordkorea. Hennes bok var en skrämmande läsning över hur man kan hjärntvätta en hel befolkning till blind lydnad där människor avrättas offentligt, fängslas och straffas i generationer för småsaker som smulor av ris. Otäck berättelse över hur galenskap och förljugenhet kan slå sönder ett land fullständigt, men vad som väckte mitt intresse alldeles särskilt i boken var de transitzoner Sydkorea upprättat för dem som flyr från Nordkorea. Runt 29 000 människor flydde 2009 från Nordkorea till Sydkorea. En flykt som lika gärna skulle kunna beskrivas som en flykt mellan två planeter istället för mellan två länder som är grannar med varandra. Andelen flyktingar har sedan dess minskat för att 2017  endast vara 1 127 nordkoreanska flyktingar, vilket är 20 procentig minskning sen 2016 enligt The Japan Times. En oroande utveckling i sig.

På dagens ledarsida i en av  lokaltidningarna skriver man om en statlig utredning som förordar sk transitzoner i Sverige för snabbare utredning av asylsökande. Jag gick steget lite längre när jag menar att ev transitzonen även kan vara ett första led i integration för dem som söker asyl.

Följande är ett utdrag ur min blogg i januari 2016:

 ”Religioner och kulturer kan bevisligen leva sida vid sida i invandrartäta länder som exempelvis USA – som för övrigt har färre personer som ger sig av för att strida för daesh (is) från hela landet än vad Göteborg har. Grunden till USA:s invandrarhistoria bygger dessutom på att människor flydde dit för att få utöva sin religion i stor utsträckning. Respekten för religion, kultur och individen har inget att göra med viljan att integreras till andra och nya förutsättningar. Nej, Sverige som land och i kommunerna behöver nu ta flera steg i förbättrat integration för dem som kommer hit om vad som gäller i Sverige inför att man ska börja skolan, börja jobba eller överhuvudtaget slussas in i samhället. Moderaternas handlingsprogram för integration handlar om att ge människor sysselsättning och bli en del av samhället mer eller mindre omedelbart. Det är förödande och förnedrande att tvingas leva på bidrag i 10-tals år enligt gammal s-politik. Utanförskap är inte bra för någon – människa, familj eller samhälle.

Kort och gott – och förvisso kontroversiellt i ett samhälle som vårt som i grunden bygger på ömsesidig respekt, förståelse och tillit – men sannolikt nödvändigt med strikt genomtänkt integrationsprogram som slussar in personer med helt annan bakgrund till ett Sverige där vi kämpat oss fram till demokrati, välfärd, jämställdhet och frihet för alla oavsett kön eller religion. Vi kan inte tolerera och får inte ge efter för andra värderingar än för dem som gäller i Sverige.”

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Läs mer

Celebert besök

Mötte lite överraskande en partikollega från riksdagen vid kaffeautomaten i stadshuset under måndagen. Visade sig att ytterligare partikollega, förste vice talmannen Ewa Thalén Finné (m), var på besök i Kalmar Stadshus. Hade inte fått någon som helst information om besöket i förväg.

Personligen anser jag att det finns ett visst mått av demokratiskt inslag när företrädare för majoritet och opposition är representerade vid besök i Kalmar kommun. Passade ändå på att visa mitt rum på tredje våningen för kollegan som trodde vi satt kvar i vårt gamla rådsrum som näst största parti i kommunen. Har köpt till lite möbler för privata pengar till vårt/mitt nuvarande rum för att höja trivselnivån. Kollegan uttryckte positiva omdömen. Tänker att möblerna är en investering även när jag flyttar till kommunalrådsrummet en trappa ner efter valet.

Nästa möte var med partikollegor internt i kommunen. Kan enbart konstatera att det är väldigt få beslutsärenden i dessa tider vi har att förbereda under våra interna gruppmöten. Funderar över om brist på belsutsärenden möjligen kan ha något att göra med den kritik som extern revision lyfte fram rörande investeringsbeslut som numera är ett slags one-door-stop? Ansvarig tjänsteperson/-er rapporterar  till majoriteten vid investeringsbeslut. Nämnderna blir inte inkluderade, enligt revisionen.

Någon jag pratade i samband med revisionens utlåtande rörande investeringsbeslut uttryckte att det blivit enklare när inte så många politiker kan lägga sig i beslutsärenden. En annan tyckte, förvisso med ett litet skratt, att det var rätt ovant att ofta enbart prata med en enda politiker i kommunen. Hen hade erfarenheter från annan kommun där beslutsprocesser hanterats annorlunda.

Personligen anser jag att kommunen är demokratins högborg. Det är i kommunerna det på riktigt blir verkstad av den politik man röstar fram. Det är inom den kommunala politiken välfärden –  skola, vård och omsorg  - hanteras och utförs tillsammans med samhällsutveckling i respektive kommun. Det är kommunen som är ytterst ansvarig för hur vi använder skattemedel på bästa sätt för att gynna välfärd och utveckling lokalt för enskilda invånare. Moderata kommuner är bättre än de flesta andra kommuner på hantering av skattemedel med höga poäng inom det mesta. Det råder det inga tvivel om. Därför är jag också förespråkare för transparens och delaktighet i demokratiska beslutsprocesser som nödvändigt för att genomföra vår politik.

 

 

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someone

Läs mer